Fem röster från och om MKV Uppsala
Innehåll:
Intervjuer med några av ämnets profiler vid institutionen verksamma under perioden 2010-2021. Intervjuerna är genomförda av Martin Landal, adjunkt och lärare inom journalistik vid institutionen för informatik och media, under hösten 2020 och våren 2021.
Ylva Ekström: ”När världen klev in i mig”
Efter flera år som pedagogisk studierektor för MKV axlar Ylva Ekström åter rollen som lärare och forskare vid institutionen. Men hur började det hela? Varför mediestudier överhuvudtaget?
– Redan som gymnasist drömde jag om att bli utrikeskorrespondent och jobba med journalistik i dokumentär form. Så att plugga engelska kan aldrig vara fel, minns Ylva att hon tänkte.
Efter några terminer vid Uppsala universitet och en del funderande över vad som kunde vara lämpligt att fortsätta med upptäckte hon en för henne tidigare okänd kurs.
– Lite av en uppenbarelse faktiskt, och jag kommer precis ihåg när det hände. Det var påsk våren 92 och jag bläddrade i katalogen inför kommande läsår. Blicken fastnade: ”International Media and Communication Studies”.
– En kurs uppenbarligen just för mig!
Några veckor in på höstterminen hade förväntningarna mer än infriats.
– Ämnet hade fokus på medier och kommunikation som samhällsföreteelser, det tände mitt intresse och vidgade förståelsen för att journalistik ingick i någonting större och bredare.
Inte oväntat, med tanke på kursens inriktning, fanns där studenter från många länder.
– Detta bidrog förstås till stämningen och atmosfären. Vi fick nya perspektiv och lärde oss mycket genom varandra. Världen klev in mig, ja i var och en av oss, kan man nog säga.
Utbildningen, i huvudsak teoretisk hade också några praktiska inslag.
– Och det var inga smågrejer. Peder Hård af Segerstad, som höll i alltsammans, tog oss både till Berlin och London. Vi besökte tidningsredaktioner, radiostationer, nyhetsbyråer.
Efter studier i visuell kommunikation vid Odense universitet (numera Mittfyns), några år som lärare i mediekunskap på dåvarande Grafiskt utbildningscentrum (GUC) i Uppsala parallellt med fortsatt MKV–pluggande kunde Ylva lägga fram sin C–uppsats.
I den följande D–kursen hakade Ylva på ett forskningsprojekt förlagt till Tanzania. Lowe Hedman var initiativtagare till projektet inom vilket Ylva skrev D–uppsatsen ”When the Global meet the Local”.
– Jag tänkte att detta är vad jag vill göra, och sökte förstås. Med stöd av ett stipendium tog jag mig till Dar es Salaam. Medierna i landet hade just släppts ur statens grepp, inte minst poppade radiostationer upp överallt, så vi kunde i realtid studera hur gymnasisters världsbild påverkades av att informationen plötsligt var fri.
Här såddes fröet till vad som tolv år senare skulle bli Ylvas doktorsavhandling: ”We are like Chameleons. Changing Mediascapes, Cultural Identities and City Sisters in Dar es Salaam.” Efter disputationen tjänstgjorde hon som akademisk lärare på både Malmö högskola (numera universitet) och vid institutionen i Uppsala.
Sedan länge är Institutionen för informatik och media Ylvas fasta plattform. Här har hon på fler än ett sätt kunnat påverka utbildningen, startat samarbeten med angränsande ämnen samt varit med om att lansera nya kurser.
– Vårt program, ”kandidaten”, togs fram i olika steg med de första trevande försöken redan 2014. Ambitionen var att äntligen få en sammanhållen utbildning – med bredd – där både MKV och Informationssystem erbjöds.
Under 2015–2016 intensifierades arbetet och sedan gick det snabbt.
– Förslag klubbades och beslut fattades 2016. Till hösten året därpå kunde vi starta utbildningen.
Sett till antalet sökande var den omedelbart en succé.
– Det hade vi inte räknat med. Plötsligt var vi det mest sökta programmet inom MKV i landet! Och så har det fortsatt fyra år i rad.
När detta skrivs är Sverige och världen fortfarande mitt uppe i den Coronapandemi som ännu inte visar några tecken på att avta. Ylva konstaterar att de digitala arbetsmetoder hon tillämpade och inspirerades av under tiden på Malmö högskola, nu slagit igenom.
– Corona är naturligtvis bara av ondo, men tack vare Zoom och andra länkmöjligheter har vi under en svår tid kunnat upprätthålla undervisningen på ett sätt som aldrig annars varit möjligt.
Hon spår att somliga nya arbetsrutiner troligtvis är här för att stanna.
– Nu har vi någorlunda lärt och anpassat oss till tekniken. Allt är inte bättre, men en del kan vi säkert ta med oss in i den nya utbildningsvärld som väntar.
Ylvas engagemang är obrutet när det gäller MKV–ämnets framtid.
– I dessa tider av fake news, nättroll och ett polariserat debattklimat i kombination med det faktum att nya generationer faktiskt är uppvuxna med internet, behövs vi mer än någonsin.
Kommunikation i alla former och sammanhang i en snabbt föränderlig tillvaro är helt enkelt nödvändigt att analysera.
– Vi måste i alla fall försöka hinna ikapp förståelsen av vår samtid.
Mats Edenius: ”Jag har gått till jobbet med glädje och förväntan”
När institutionen för informatik och media bildades rekryterades Mats Edenius som dess första prefekt. Gymnasieingenjören som blev ekonom och samhällsvetare fann därmed ytterligare ett ämne att fördjupa sig i: konsten att leda en verksamhet.
Som ung var han naturvetenskapligt intresserad och hade lätt för matematik vilket tog honom till ekonomlinjen på Stockholms universitet.
– Det passade mig perfekt även om jag hade svårt att välja inriktning. Både nationalekonomi och företagsekonomi var ju intressant!
Så småningom blev det en examen i det senare ämnet och jobb direkt på Industriförbundet där han arbetade med företagsutveckling och näringspolitik. Därefter specialiserade han sig på fastighetsekonomi.
– Jag hade turen att träffa en rad inspirerande personer inom både yrkesliv och universitet. Så vidgades mina ämnesområden allt eftersom, och till slut stod det klart att jag skulle doktorera.
Sedan tidigare fanns ett starkt samhällsintresse: vad är det som formar oss, som individer och som medborgare?
– När jag upptäckte IT–sektorn föll om inte allt så i alla fall mycket på plats. Här kunde jag kombinera mitt intresse för beräkningar och resultat med den nya teknikens effekt på människorna. Vad för slags relationer uppstod egentligen?
Mats påminner om att mitten av 90–talet var otroligt teknikoptimistisk.
– Det rådde en viss besatthet av de nya kommunikationsmöjligheterna. Framtiden var här och IT var den enda vägen.
1996 disputerade han vid Stockholms universitet på avhandlingen ”E–post, ett modernt dilemma.” Här fanns en civilisationskritik, inspirerad av bland andra Foucault och Lyotard.
– Ett riktigt genomslag blev det med intervjuer i de stora tidningarna, radio och TV.
Mats uppfattade intresset som genuint även om slutsatserna en smula överdrevs.
– Jag har aldrig varit teknikfientlig, tvärtom, men i likhet med den nu aktuella framtagningen av vaccin, är det ju rimligt att också undersöka biverkningarna. Det var det jag ville med avhandlingen; se hur nya system ställer nya krav, undersöka frågor om frihet kontra trygghet/otrygghet.
Efter uppnådd docentur vid Handelshögskolan följde några år med forskning och undervisning kring information och kommunikation som fortsatte med arbete på Nationellt IT–användarcentrum i Uppsala, där han var föreståndare.
Via både formella och informella vägar uppmärksammades han på den nya institution som var under ombildning här vid universitetet, informatik och media. En prefekt söktes.
Mats har aldrig ångrat att han tackade ja till uppdraget.
– Bland det bästa jag gjort! Svårt förstås – men lustfyllt – att komma som ny till en institution och dessutom leda den. Men stämningen var vänlig, människorna ville mig väl, det gjorde mig trygg i sammanhanget, så pass att också nödvändiga förändringar kunde genomföras utan alltför mycket gnissel.
Prefektrollen liknar han vid mittfältsspelarens.
– De flesta målen får de andra göra, genom att tillexempel doktorera, där bör man främst stödja och i möjligaste mån inspirera.
När Mats ser tillbaka på åren vid institutionen vill han särskilt framhålla Kof–utredningen (kvalitet och förnyelse) som utvärderade kvaliteten på forskningen.
– Den slog ju enastående väl ut. Lagarbetet gav resultat. Att ha varit en del av detta gör mig stolt.
Intresset för vad det faktiskt är att leda har resulterat i boken ”Prefekt. Framtidens ledarskap för forskning och utveckling” (med Anders Risling).
– Det var väl snudd på ofrånkomligt att också erfarenheterna från detta uppdrag skulle komma på pränt, säger Mats med ett skratt och avslutar:
– Inte en enda dag som prefekt tog jag pendeln till Uppsala med annat än förväntningar, faktiskt alltid glada.
Therese Monstad: ”Kommunikation är allt!”
Efter avlagd magisterexamen fick Therese Monstad möjlighet att följa ett företags kommunikationsprocess inifrån.
– Först vad det goda tider och allt rullade på, sedan blev det kris. Tänk vad intressant att följa händelseförloppet på plats!
I likhet med sin pappa blev Therese medie– och kommunikationsvetare vid Uppsala universitet, men precis som för många i en yngre generation var det, till en början, det sista hon kunde tänka sig.
– Mitt första minne av hur jag följde med honom till jobbet på gamla sociologen var visserligen att det kändes trevligt där. Så småningom tänkte jag ”aldrig i livet” att jag skulle följa i hans fotspår. Sitta ensam på ett rum med högar av böcker och papper!”
Therese beskriver sig som påtagligt social; en person som vill ha liv och rörelse omkring sig. Under ett utbytesår på high school i USA blev det också så, samtidigt som hon upptäckte kommunikationens roll i interaktionen mellan människor.
– Jag mötte studenter från hela världen och, förstås, från hela det färgrika Amerika. Det var något av en ögonöppnare när jag insåg hur vissa minoriteter hade det, inte minst för att jag plötsligt själv tillhörde en, och hur olika grupper bemötte varandra, med växlande förståelse för den andra sidans kultur och värderingar. Lägg därtill dubbelmoralen, den amerikanska alltså. Alltsammans fascinerade.
Efter studenten hemma i Uppsala läste hon en termin pedagogik.
– Helt okej. Ändå kände jag att det var något annat jag skulle ägna mig åt. Mäklare kanske? Då får man både träffa folk och besöka hus – en fin kombination.
Sagt och gjort. Efter utbildningen i Gävle började hon jobba.
– Roligt, men jag insåg att det inte riktigt var min grej att sälja för att sälja.
Byte till nytt spår, fast intresset av allt att döma funnits där hela tiden. Kursen International Media and Communication Studies vid universitetet tog emot. Därpå följde ännu ett utbytesår i USA.
– Det var då jag insåg att kommunikation verkligen var min grej! Språk, barriärer, interaktion, tolkningssituationer, bakgrund och etnicitet. Alltsammans föreföll hänga ihop, men hur? Det ville jag ta reda på.
Intresset var väckt för organisationskommunikation som både ämne och yrke. På Andersen Consulting kunde hon under tre år, bokstavligen på fältet, uppleva hur ett stort företag hanterade både framgång och kris under IT–bubblans era.
– Vansinnigt lärorikt. Efter den upplevelsen är jag övertygad om att kunskaper i kommunikation, åtminstone i vissa lägen, kan vara skillnaden mellan framgång och undergång för ett företag.
Den naturliga fortsättningen var nu att på allvar kliva in i medie- och kommunikationsämnet, det som hon ”aldrig i livet” skulle befatta sig med. Med två stora företag som studieobjekt kunde hon i avhandlingen ”Attempts to Bridge the Gaps: Opportunities and Challenges in the Communicative Constitution of Organizations”, diskutera möjligheter och utmaningar inom det kommunikativa fältet.
Allt mer knuten till institutionen som lärare och forskare blev hon år 2014 administrativ studierektor med ansvar för budget och bemanning.
– Krävande, och ofta roligt, med stort ansvar.
Från och med halvårsskiftet 2021 kliver hon av det uppdraget men fortsätter att undervisa och forska.
På frågan om hon hinner med något annat än jobbet svarar hon:
– Träning och friluftsliv tillsammans med familjen är något jag försöker klämma in. Och så är jag med i en bokcirkel som är mig mycket kär!
Göran Svensson: ”Medieämnet viktigare än någonsin”
För Göran Svensson är medievetenskapen oundgänglig och i vår samtid central, inte minst när det handlar om den digitala kulturen.
I flera avseenden personifierar han den andra generationens medievetare vid Uppsala universitet som disputerat inom ämnet, men har samtidigt varit med – från nästan från början.
Efter en uppväxt i Växjö, där idrott av många sorter liksom flöjtspel var följeslagare valde han naturvetenskaplig linje på gymnasiet.
– Det kändes ganska säkert, man kunde bli det mesta och jag visste i vilket fall inte vilken väg som var min på andra sidan examen.
Under studietiden väcktes ett intresse för samhällsfrågor: Vad påverkar människor i handlingar och beslut? Vilka krafter tävlar om makten?
– Det hade väl legat och grott inom mig och plötsligt pekade allt åt samma håll: journalistiken.
Han gjorde som man ännu kunde göra på den tiden; gick in på den lokala tidningsredaktion som attraherade honom mest och erbjöd sina tjänster.
– Du kan börja i morgon, sa redaktören på Kronobergaren. Det gick uppenbarligen bra för även en vecka senare var Göran välkommen som reporter.
Så småningom övergick det lösa förhållandet till ett vikariat.
– Helt klart skulle journalistiken bli min framtid.
Efter studier på JMG vid Göteborgs universitet, där praktiken gjordes på Sveriges Radio P1 i Stockholm och den nystartade programmet Kanalen – var för övrigt fantastiskt att träffa alla dessa proffs jag kom att se upp till – varvat med reporterjobb och frilansarbete i Syd- och Västsverige, tyckte Göran att han ändå kunde för lite.
– Jag ville få fatt i analytiska verktyg för att bättre förstå hur samhället fungerade och bli en bättre journalist.
Han började plugga sociologi i Växjö, och så småningom i Uppsala.
– När C-uppsatsen var klar antogs jag till forskarutbildningen, och sedan har det rullat på.
Han fick tidigt uppdrag som assistent i ett stort läroboksprojekt i sociologi och fortsatte som lärare i journalistik – just under den period när MKV-ämnet förlöstes ur sociologin.
– Jag var på rätt plats vid rätt tidpunkt, vilket skulle komma att bestämma fortsättningen.
Under tio år utvecklade och ledde han Uppsala universitetet utbildning i journalistik. Många år som studierektor följde.
– Jag har verkligen gillat att planera, administrera och, inte minst, utveckla vårt ämne i form av nya moment och kurser.
Efter att ha bytt avhandlingsämne spirade intresset för forskning på nytt och Göran kunde 2015 lägga fram avhandlingen ”Att förstå mediekritik. Begreppsliga, empiriska och teoretiska studier av svensk mediekritik 1998-2013”.
Han är involverad i och söker för närvarande anslag till ett antal projekt och vetenskapliga studier, men konstaterar också att han gärna återvänder till mediekritiken.
– Där finns så mycket att hämta, inte minst om ansvarighet, för att inte tala om polariseringen i samtida journalistik och debatt.
Institutionens utveckling under det senaste decenniet beskriver han som ”oväntat fantastisk”.
– Visst lade vi ner mycket arbete på vårt nya kandidatprogram; genomslaget blev ändå över förväntan.
Orsaken till att det lockar så många sökande tror han är bredden.
– Plus att vi fört in it-kunskaper och rejält ökat utbytesmöjligheterna för studenterna.
De kommande åren hoppas han i större utsträckning kunna ägna åt forskning.
– Medieämnet är viktigare än någonsin, så det är en ynnest att få bidra till mer och fördjupad kunskap.
Den medieform han annars helst ägnar sig åt är den snurrande vinylskivan; rock från 70-talet, allra helst progressivt av både svensk och brittisk modell.
Jag samlar, det är bara att erkänna.
En nördigt nödvändig syresättning av tillvaron för en medievetare inne på sitt femte decennium.
Clara Dahlgren, masterstudent: ”Inom kommunikation kan man undersöka nästan vad som helst utan att hamna utanför ämnet”
Uppvuxen i Linköping ville Clara till någon annan universitetsstad efter avslutat gymnasium.
– Det vägde mellan Uppsala och Lund och blev Uppsala, mest av en slump. Ganska snart spårade jag upp den nya kandidatutbildningen i medievetenskap, kommunikation och journalistik.
Att söktrycket var stort fick hon veta långt senare.
– Nog lite typiskt mig. Jag tvivlade aldrig på att jag skulle komma in... Men kul att kursen är så eftertraktad.
Att hon valde kommunikationsspåret har flera orsaker.
– Först och främst gillar jag verkligen språk, svenska, engelska, franska, men att också studera vad som faktiskt händer i hela ledet, från avsändare till mottagare, det passar verkligen mig. Sedan är det ju också bredden som lockar. Kommunikation innesluter på sätt och vis allt annat.
Hon tillhör den första kullen kandidatstudenter, som påbörjade studierna hösten 2017, och examinerades våren 2020. När hon fick veta att institutionen också erbjuder en internationell master med inriktning mot digitala medier och samhälle, DIMS, kändes det helt rätt att fortsätta.
– Jag tänkte ”oj, det passar nog mig”.
Nu är hon klar med det första året av två, och tycker att förväntningarna infriats.
– Det är på samma gång mer avancerat nu och friare. Att det är ganska teoretiskt gör att problemlösaren i mig får jobba, men samtidigt har ju studierna bäring på något verkligt, hur faktiskt kommunikation människor eller plattformar emellan kan se ut.
Clara gillar utbildningens internationella inriktning, och konstaterar att mångfalden har sina konsekvenser.
– Å ena sidan kul med studenter från hela världen, å andra sidan varierar kompetensen hos oss. Men det tror jag mig ha förstått är utmaningen för sådana kurser.
Hon säger sig vara både lustdriven och en smula besatt av sitt ämne.
– Nästan allting kan ju undersökas utan att man hamnar utanför fältet, det är lite fantastiskt.
Fritiden ägnar hon åt att umgås med vänner och jobba med Studentradion, där hon just valts till ytterligare ett år som programchef. På sätt och vis en del journalistik ändå?
– Med lite god vilja, jadå, det kan man nog säga. Att sända är hursomhelst otroligt roligt
Hur livet efter avslutade studier ska gestalta sig är hon osäker om. Det handlar om minst två spår.
– Antingen blir jag kommunikatör, gärna på någon myndighet, eller så går jag vidare och forskar. Då ser jag mig som en blivande professor emerita.
Om du skulle peka ut någon författare eller tänkare inom ämnesområdet som du inspirerats av?
– Då får det bli Michel Foucault. Tack för allt!
Professorer 2010–2020 vid MKV Uppsala
- Lowe Hedman, 1999–2010 (ämnesföreträdare)
- Christian Fuchs, 2010–2013 (ämnesföreträdare)
- Christian Christensen, 2010–2013
- Nico Carpentier, 2015–2019 (ämnesföreträdare)
- Michal Krzyzanowski, 2020– (ämnesföreträdare)
- Amanda Lagerkvist, 2020–
Som ämnesföreträdare har vidare professor Mats Edenius verkat 2013–2015 och som tillförordnad ämnesföreträdare universitetslektor Göran Svensson 2019–2020.